Samtal kring yogan

I torsdags på min yogakurs fick jag tillfälle att stanna kvar en stund och samtala med en av mina elever, en man och just för tillfället den enda mannen som går på torsdagens yoga.

Han berättade vad han tyckte om och hur han upplevde yogan. Han är snickare till yrket och är närmare 60 år och kom förbi en måndagkväll precis när jag slutat kvällens yogakurs och frågade rakt ut om han fick komma med på yogan trots att vi kommit en liten bit in på terminen...absolut, välkommen nästa vecka sa jag.

Han har nu varit med halva vårterminen och hela den här höstterminen utan att vara borta en enda gång.

Han säger själv att han är stel som en pinne och väldigt orörlig och önskade bli lite smidigare och ville därför ge yogan en chans.

Det han sa var att nu mot slutet av kursen så kände han sig glad och upprymd över att klara vissa rörelser mycket bättre och att när han nu böjer sig fram når han till sina tår, vilket gjorde honom förvånad och kunde inte fatta att det var sant, han beskrev det som ett inre lyckorus.

Men den största skillnaden var nog att han upplevde ett ökat välbefinnande och hans fru upplever honom mycket gladare.

Intresset av att gå på något stort gym eller någon snygg yogastudio ville han absolut inte göra, nej sa han, det är inte min grej det skulle inte kännas på riktigt...


Han kommer på torsdagarna i sina gummistövlar och sin keps på huvudet. Han smyger in ca tio minuter innan vi startar, sätter sig på sin yogamatta och väntar.
Han berättade vidare att vid ett tillfälle sa jag att idag ska vi göra ett lite kraftfullare pass för ökad energi och han sa att han hade tänkt att ja,ja men när passet var över och han kommit hem känt sig verkligt pigg, alert och full av energi...och tänkt att fasiken det är verkligen som Maria säger.

Till vårterminen så skulle han försöka gå båda dagarna...alltså två dagar i veckan.

Tänk så underbart för honom som fått uppleva så mycket bra genom yogan. 


Jag är den jag är.

Och det är jag stolt över. Det finns så mycket som jag är stolt över.

Framförallt är jag stolt över den resa jag gjort de senaste åren, de förändringar jag gjort från ängslig och orolig till trygg och stabil.

Jag har alltid varit glad och oerhört social, min man kallar mig vardagssocial och det har han rätt i...för jag älskar vardagen och de spontana vardagsmötena. Ni vet när man springer på någon bekant på ica eller på promenaden till och från jobbet eller för att inte tala om alla härliga möten på yogamattan. 

Jag är stolt över att vara den jag är,för att jag är jag och ingen annan. Jag är spontan, glad, social, rörig och lite fladdrig emellanåt, pratar fort när jag blir glad och exalterad. 

Jag älskar verkligen livet, jag är så jäkla tacksam över livet, jag är 
"hiskeligt" glad att jag har ett fungerande liv. Tacksam över kärleken i mitt liv, kärleken till mina barn och kärleken till min underbara man
Med kärlek kommer man långt. 


Lite glest mellan inläggen.

Ligger lite på latsidan när det gäller bloggen just nu. Jag har inte haft någon riktig inspiration och jag vet inte vad jag ska skriva om.

Jag kan ju berätta lite om veckan som gått:

I måndags var jag hos Malin som är min absolut bästa massör, hon kan det där med massage och att möta människor. Hon tar sig tid och hon går på djupet.

I tisdags var jag in till stan för en fika tillsammans med min härliga yogavän Jenny. Vi pratar och kommer på lite nya idéer och tips kring yogan och lite annat smått och gott... Ja, vem vet, en vacker dag odlar jag säkert grönsaker i stor skala och Jenny lagar mat på det. 

I onsdags fick jag bara nog, åkte till Täby, gick in på närmsta drop-in, klippte av mig håret och jag blev nöjd. Ni vet, man drömmer ju alltid om det man inte har, ett tjockt fylligt långt hår, men jag har nu vid vuxen ålder förstått att det kommer aldrig att ske.
Så här söt är jag vid sex års ålder...kolla frisyren.

Igår torsdag jobbade jag och på kvällen hade jag min yogakurs.

Idag, fredag, ska jag jobba och vi har novemberfest för alla "brukare". Ja, det kallas så, daglig verksamhet för förståndshandikappade. Det blir lekar och tipspromenad fast inne och alla får pris. Det blir varm korv till lunch och kladdkaka till kaffet. Ni förstår vad dom längtar...
Och till kvällen blir det lugnt, bara vara hemma med mannen och inget fredagsmys, jag gillar inte fredagsmys, vi kallar det fredagslugnt, eller fredagslunk...