Samtal kring yogan

I torsdags på min yogakurs fick jag tillfälle att stanna kvar en stund och samtala med en av mina elever, en man och just för tillfället den enda mannen som går på torsdagens yoga.

Han berättade vad han tyckte om och hur han upplevde yogan. Han är snickare till yrket och är närmare 60 år och kom förbi en måndagkväll precis när jag slutat kvällens yogakurs och frågade rakt ut om han fick komma med på yogan trots att vi kommit en liten bit in på terminen...absolut, välkommen nästa vecka sa jag.

Han har nu varit med halva vårterminen och hela den här höstterminen utan att vara borta en enda gång.

Han säger själv att han är stel som en pinne och väldigt orörlig och önskade bli lite smidigare och ville därför ge yogan en chans.

Det han sa var att nu mot slutet av kursen så kände han sig glad och upprymd över att klara vissa rörelser mycket bättre och att när han nu böjer sig fram når han till sina tår, vilket gjorde honom förvånad och kunde inte fatta att det var sant, han beskrev det som ett inre lyckorus.

Men den största skillnaden var nog att han upplevde ett ökat välbefinnande och hans fru upplever honom mycket gladare.

Intresset av att gå på något stort gym eller någon snygg yogastudio ville han absolut inte göra, nej sa han, det är inte min grej det skulle inte kännas på riktigt...


Han kommer på torsdagarna i sina gummistövlar och sin keps på huvudet. Han smyger in ca tio minuter innan vi startar, sätter sig på sin yogamatta och väntar.
Han berättade vidare att vid ett tillfälle sa jag att idag ska vi göra ett lite kraftfullare pass för ökad energi och han sa att han hade tänkt att ja,ja men när passet var över och han kommit hem känt sig verkligt pigg, alert och full av energi...och tänkt att fasiken det är verkligen som Maria säger.

Till vårterminen så skulle han försöka gå båda dagarna...alltså två dagar i veckan.

Tänk så underbart för honom som fått uppleva så mycket bra genom yogan. 


Kommentera här: