Och visst är det härligt med kramar!

Jag älskar verkligen att krama om mina barn och min man innerligt.

Men personligen tycker jag att detta jäkla kramandes i tid och otid inte alltid känns så naturligt och avslappnat. Och nej, jag lider inte av social fobi eller tycker att det känns obehagligt på något vis, inte alls. Märklig vana det där, varför har vi börjat kramas hitan och ditan med människor som man knappt känner. Personligen vill jag hellre ta i hand med dom som jag är mindre bekant med. 

Men det är också skillnad på kram och kram. Alla uppskattar inte en kram av olika anledningar, och det är något vi måste respektera tycker jag. Vissa kramar känns verkligen ytliga och skitjobbiga.

Men sen har vi dom där varma och hjärtliga och hårda kramarna som innehåller så många känslor. Kramen som är innerlig och varm...dom kramarna vill man ha kvar länge, länge.

Så med människor jag inte känner så väl, eller känner att en kram inte är befogad eller känns äkta så föredrar jag en ordentlig handskakning.